Är en felaktig utveckling av höftleden. Ytterst sällan ser man några förändringar på valpars höftleder. Rubbningen i ledens utveckling sker under hundens uppväxttid.
HD ger förr eller senare förslitning av brosket i höftleden/lederna. Sedan tillkommer benpålagring. Benpålagringarna ökar i regel med åldern. Det finns inget säkert samband mellan benpålagring och smärta. Hundar med höftledsfel ska motioneras regelbundet med måtta.
Hinderlöpning och pulka dragning bör undvikas. Övervikt är också en belastning för höfterna. Hundar med HD ska hållas slanka. Vid svårare besvär av HD kan man på unga hundar utföra en operation,man tar bort ledhuvudet som gör att hunden kan leva ett relativt normalt liv.
Höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingat. Hund som har HD, producerar oftare
avkommor med dysplasi än med hund med normala höftleder. Därför ska man ej avla på sin hund om den visar sig ha HD. Detta gäller alla grader av dysplasi och oavsett om hunden visar hälta eller inte.
Hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får HD. Riskerna för att en hund med normala höftleder producerar avkomma med HD ökar om föräldrar och/eller syskon har HD.
Först när skelettet är moget kan man bedöma höftledens utseende med hjälp av röntgen. Hunden ska minst vara ett år vid undersöknings tillfället. Hunden får först lite lugnande medel så att den slappnar av.
Rötgenundersökningen kan aldrig bli en exakt metod för fastställande av en hunds HD status. För hundägarens skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.
När röntgenundersökningen är klar skickar veterinären plåtarna till SKK: s veterinärer som är specialister på hur man mäter vinklarna.
Detta gäller även för våra cockerpoo/spanielpoo.
Graderingen för HD är A – E. Avla ej på C – E höfter.
HD ger förr eller senare förslitning av brosket i höftleden/lederna. Sedan tillkommer benpålagring. Benpålagringarna ökar i regel med åldern. Det finns inget säkert samband mellan benpålagring och smärta. Hundar med höftledsfel ska motioneras regelbundet med måtta.
Hinderlöpning och pulka dragning bör undvikas. Övervikt är också en belastning för höfterna. Hundar med HD ska hållas slanka. Vid svårare besvär av HD kan man på unga hundar utföra en operation,man tar bort ledhuvudet som gör att hunden kan leva ett relativt normalt liv.
Höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingat. Hund som har HD, producerar oftare
avkommor med dysplasi än med hund med normala höftleder. Därför ska man ej avla på sin hund om den visar sig ha HD. Detta gäller alla grader av dysplasi och oavsett om hunden visar hälta eller inte.
Hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får HD. Riskerna för att en hund med normala höftleder producerar avkomma med HD ökar om föräldrar och/eller syskon har HD.
Först när skelettet är moget kan man bedöma höftledens utseende med hjälp av röntgen. Hunden ska minst vara ett år vid undersöknings tillfället. Hunden får först lite lugnande medel så att den slappnar av.
Rötgenundersökningen kan aldrig bli en exakt metod för fastställande av en hunds HD status. För hundägarens skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.
När röntgenundersökningen är klar skickar veterinären plåtarna till SKK: s veterinärer som är specialister på hur man mäter vinklarna.
Detta gäller även för våra cockerpoo/spanielpoo.
Graderingen för HD är A – E. Avla ej på C – E höfter.
|
A
- Normala höftleder |
B
- Ej dysplasi |
C
- Lindrig dysplasi |
D
- Måttlig dysplasi |
E
- Höggradig dysplasi |